cissinthecity

När man ligger på sjukhus och delar rum med två andra kvinnor varav en är cancersjuk och den andra skulle operera bort lymfar och körtlar som hindrade henne från att leva ett normalt liv så får man perspektiv på livet. Båda två starka kvinnor som kämpade mot sin cancer och där låg jag och klagade på min halsoperation, det var alltså inte läge och skryta om mina krämpor men vi kämpade tillsammans och på något sätt så kom vi varandra närmre under den korta tid vi delade rum.

Det var så gripande att se den cancersjuka kvinnans peruk ligga vid sidan av hennes bord och när hon berättade att hon var inne på sin tredje behandling och att den nya behandlingen gjorde hennes röst lika grötig som min var, det var knappt så att vi förstod vad vi sa åt varandra. Jag lärde henne hur teven fungerade och berättade om nobelfesten. Hennes barnbarn kom och hälsade på henne och hon lyste upp som solen. Det är sånt som får en och tänka till, inte ta allt för givet och framförallt börja uppskatta livet.

Har aldrig haft så mycket tid till att blogga så jag passar på att fördriva lite tid genom att skriva, skriva mig ur smärtan för idag är den hemsk. Svider, bränner, pulserar, jag orkar inte ens försöka bedöva den för min mage gör uppror mot alla piller just nu. Alla ni som trodde det var bra med mig, jag ljög, det är förjävligt. Vill bara att det ska släppa, vill kunna äta riktig mat igen och dit hör inte soppa, jag vill ha kött. Började kolla Tinas Cookalong men det blev för mycket tortyr.

Men jag försöker hålla humöret uppe, lyssna på bra musik, läsa bra böcker. Därför blev jag så lycklig när dem visar AMA (American Music Awards) idag. Hur bra som helst! Bra uppträdanden och häftiga shower! It got some starquality! Så nu har jag slaviskt följt det i några timmar medan jag ätit några piggelins och isbitar, det enda som tilltalar mig just nu.

Annars funderar jag på vad kvällen har att bjuda, en film kanske två. Hoppas på trevligt sällskap även fast det får bli tecken och kroppsspråk på hög nivå isåfall. Ska sova en stund på saken,

So long,

/ C

Ibland har man sånt flow, allt går ens väg, nästan så att det går för bra och man måste bita sig själv i armen för att känna att man verkligen lever, jag befinner mig i ett sånt där flow just nu! Är rädd att stanna upp för då kanske det avtar lika snabbt som avtagande marginalprodukt, fick in ett litet dåligt nek skämt där också. haha
 
Klarat dugga och tenta på samma vecka och nu får jag min belöning, får åka till städernas stad Stockholm idag och gå på mäklarmässan! Ska bli sjukt kul, blir två dagar späckade med intressanta föreläsningar och mäklardejtande! Så för Cissi in the City är det bara att packa ner mäklaroutfiten och bege sig till the real city.

Ska givetvis hinna med massa annat kul, fest och flärd, träffa syster i Uppsala och lite shopping på det självfallet. Behöver komma bort ett tag jag är less på att se vaccinationsköer av människor utanför mitt fönster, regn och snö om vartannat, kalla fötter, kalla människor, sura busschaufförer och bara få komma bort och andas riktig stadsluft.

Förlåt Luleå, men jag har förälskat och halvvägs förlovat mig med en annan stad, men vi kan väll vara vänner iallafall?  

Håll tummarna för mig, Stockholm here I come!

/ Cissi ♥

Känns väldigt svårt och hitta just nu.

Men nu är det tentapluggande som gäller och inget annat fram till nästa vecka torsdag sen försvinner jag iväg på lite välförjtänt semester.

Ska försöka hålla mig uppdaterad men inget jag lovar, this is prio 1,
hej organisationsteori, hejdå omvärld!

/ Cissi

Får lite ångest av att min blogg bara är drygt en månad gammal men redan håller på dö av bloggdöden. Förlåt alla trogna och otrogna läsare jag ska försöka bättra mig, men samtidigt vill jag leverera lite kvalitet inte bara dagligt nonsens det tror jag ni alla har nog utav i era egna liv. Något som intresserar, upprör, väcker känslor eller bara en liten tankeställare då är jag mer än nöjd.

Så upp på tapeten för den här veckan, och ni som ska få er en stenhård känga, är MÄN. Till dig, du manliga varelse där ute, som kanske läser detta, jag är less på er attityd mot omvärlden och i synnerhet mot oss kvinnor. Och missförstå mig rätt jag är ingen feminist jag gillar bara och generalisera världen lite, den är så mycket lättare och handskas med då :)

Det hela började med att jag hade en het diskussion med min kära vän och tillika manfriend Robin om högt uppsatta kvinnor inom affärsvärlden, tex. Annika Falkengren VD för SEB, Annika Winsth chefekonom på Nordea. Robin sa lite skämtsamt "Hon har bara tagit sig dit för att hon ser bra ut"....och jag, blev såklart rosenrasad "NEEEEEEEJ det har hon inte, hur kan du säga något sånt?!?!?!, hon är kompetent och duktig det är därför hon har tagit sig dit hon är idag". Jag hoppas att någon där ute håller med mig om det!

Det värsta är att det är säkert en vanlig tanke hos många män, en kvinna kan inte inneha en hög chefsposition, isåfall är det något annat som tagit henne dit och inte hennes kompetens. Vilket är ett faktum i och med att det faktiskt är så det ser ut bland alla styrelser och VD toppar i vårt vackra land, enbart feta män i stora kostymer som är rädda att ta in oss kvinnor för att vi faktiskt kan vara bättre. Majoriteten består av män men det har givetvis börjat ske en förändring även där men den går enligt mig för sakta för att leva på 2010-talet.

Speciellt långsamt kommer det ta om vi fortsätter med förlegad 40-tals-Anna-Anka-kvinnosyn. Förövrigt vet jag inte om jag ska tycka synd om kvinnan, för samtidigt i all Hollywood glans och lyx så verkar hon väldigt olycklig. Hon har gett upp allt, både jobb och karriär för att vara hemmafru och stå vid sidan av sin man. Sorgligt är ordet.

När jag tänker på de män som jag haft någon form av förhållande med, det där är ju så svårt och definiera, så har de flesta enbart gjort mig labil och olycklig, kanske sårat mig, kanske inte alltid medvetet men i slutändan har det ändå varit jag som stått där som förloraren av spelet. Game over, get over, start over. Alltid samma visa bara mer eller mindre smärtfyllda slut. Amy Winehouse uttrycker det bäst, "I fuck myself in the head with stupid men"

En gammal vän sa alltid åt mig "Cecilia, du har alltid så otur med killar". Och ja kanske det stämmer, då höll jag säkert instämmande med och kanske var det mig det var fel på tänkte jag då, tankarna malde i huvudet, det är ju alltid ett enda ältande. Vi tjejer är alltid bra på att dömma och speciellt hårda är vi med oss själva, "det var mitt fel", "om jag hade gjort så", "om jag inte hade gjort så". Låter det bekant?  Killarna styr ju vår värld, kom igen nu måste vi rycka upp oss och sluta ligga eller snarare lägga oss själva i underläge. Det är vi som kommer att styra världen en vacker dag, vackra, starka, självständiga kvinnor. Om än det är en utopi! 

Vi är oftast mycket mer noggranna, ambitiösa och målinriktade om jag får generalisera hårt och ego-boosta oss själva lite. Tänk bara tillbaka vilka var bäst under skoltiden? Vi var alltid så jäkla duktiga i allt men då hade vi också kraven och förväntningarna på oss att alltid också vara bra annars var något fel, aldrig säga emot, tävla med varandra tjejer emellan om att vara bäst men vi vågade aldrig ta plats och erkänna att vi var bra och förtjänade framgång och respekt. Lärarna uppmärksammade inte det heller, dem hade ju fullt upp med att hålla reda på alla stökiga killar. Remember?

Hörde en gång en rolig sak som fastnade på minnet. "Tänk världen utan män, den skulle vara full med feta och lyckliga kvinnor". Istället för en köttmarknad som det är idag. Om ni tänker på det hur många män och kvinnor är otrogna mot sina respektiva partners? Jag vet ett flertal, men jag är en liberal människa, folk får göra vad dem vill med vem dem vill, vi lever i ett fritt land det är bara mer eller mindre grisigt och respektlöst mot varandra. Jag kommer iallafall inte och vara hemmafrun som står framför spisen med maten klar när mannen "jobbar över".

Det jag vill komma fram till är att våran generation kommer byta jobb, flera gånger, byta partners och livskamrater flera gånger, ett avslutat förhållande...it's not the end of the road. Förlorar du en så kommer det tusen åter, jag vill iallafall tro det. Och glöm aldrig att killar kommer och går men vännerna består för det är nog den största sanningen av dem alla. Håll hårt om vännerna det är dem som finns kvar när det krisar, blåser kallt och fåglarna slutat sjunga. Jag och en gammal barndomskompis var ovänner i 2 år, pga. gissa vad? En kille! Så totalt onödigt och meningslöst har vi insett nu i efterhand.

Stå på er tjejer, våga ta plats, våga ha drömmar ambitioner och mål med livet! Ska killen/tjejen flytta halva jordklotet och du ska flytta med? Är det då din egen eller killen/tjejens dröm du lever? Gå din egen väg, för jag lovar gör du inte det kommer bitterheten över att du aldrig gjorde det där du drömde om och göra.

Min manifestation lyder alltså:

- Alltid gå min egen väg
- Aldrig vara beroende av någon, eller något för den delen heller
- Alltid kunna stå upp för mig själv och det jag företar mig
- Sluta anklaga mig själv för allt och sluta upp med ältandet över misslyckanden, förhållanden osv...
- Tro på mig själv och min förmåga att bli det bästa jag bara kan bli!

Som jag själv brukar säga "Sikta mot stjärnorna, det värsta du kan göra är att landa på månen"

Nu ska jag ordna med fredagsmys för mina vänner och ha seriösa övervägningar om att bli lesbisk :)

/ Cissi

Så var man 21, ett år äldre och klokare förhoppningsvis. Det känns bra och åldras med värdighet. Jag förstår inte varför människor har så svårt med att åldras? Det är ju helt naturligt och gör en oftast rikare på erfarenheter och kanske lite klokare också, har lovat mig själv att aldrig bli rädd för att åldras, varje nytt år ska jag vara tacksam för att jag lever, växer och utvecklas, hittar min plats på det runda klotet, vilket är lättare sagt än gjort, men that's what's life is all about I guess.  

Brukar vanligtvis lägga upp mål med varje nytt år, när jag blev 20 skulle jag vakna upp och vara en ny, bättre människa, snyggare, smartare, ja ni fattar....men i år har jag bestämt mig för att det här året ska jag bara leva, ha kul och skratta mycket! Det tror jag låter som ett mer uppnåbart och helt realistiskt mål!

Tack för alla ni som kommit ihåg och gratta, det värmer! Och ditt samtal som gjorde min dag, tusen tack för alla som gjorde det här till en riktigt bra födelsedag, trots alla odds det är ju trots allt söndag. Blev även ett lyckat kalas hemma hos mig med en massa tårta och godsaker, tack mamma för det!

Den här veckan har varit intensiv med utbildning i stockholm, vilken var hur lyckad som helst! Träffad en massa sköna giganter och blev lagomt hjärntvättade, träffade svenska VD:n Anders Nilsen och lyckan var total, för "Vi skall vare best, vi skall ha det gøy". Vad mer kan jag säga än att jag kanske har världens bästa jobb!

Har lite skola och ta igen eller ganska mycket, orkar inte tänka på det just nu tar den smällen imorgon bitti för nu ska den här 21-åringen gå och lägga sig, ett år äldre, erfarnare och klokare!

Hade gott

/ Cissi ♥